Debatt om författarföreningars medlemskriterier
Just nu pågår en debatt i Hufvudstadsbladet med anledning av Jonas Forsbackas intervju med Hassan Blasim (HBL 11.2). I intervjun och i en längre fördjupad artikel kring samma tema lyfte han fram frågan om villkoren för författare som skriver på andra språk än finska eller svenska i Finland – en fråga som vi arbetade med under åren 2014–2018 genom olika projekt i samarbete med till exempel de “annanspråkiga” författarnas projekt Sivuvalo. En av de brister vi redan då fokuserade gällde just medlemskriterierna som Blasim nämnde, att författare som skriver på andra språk än finska eller svenska inte kan bli medlemmar i Suomen Kirjailijaliitto eller Finlands svenska författareförening (FSF).
Dagen efter Forsbackas artiklar fortsatte Hufvudstadsbladets kulturchef Andrea Svanbäck i en kolumn (HBL 12.2) att kriterierna "för hur och vad vi läser in i begrepp som 'finlandssvensk' behöver kunna omdefinieras och diskuteras. En flexibel minoritet som finlandssvenskarnas ska inte vända sig inåt".
En dryg vecka senare (HBL 20.2) opponerade sig författaren Johanna Holmström: ”Att bli översatt till svenska är inte detsamma som att skriva på svenska. Hur ska kvalitetsbedömningen göras, om språkdräkten för verket på svenska inte är författarens?”. Holmström kritiserade Blasim för passivitet: ”Att sitta och vänta på att andra ska föra kampen för ens egen del brukar sällan leda till något.”
Faktum är dock att författarna hon hänvisade till har fört denna kamp i över ett årtionde och att språk- och medlemskapsfrågan har diskuterats och är väldokumenterad såsom författaren Daniel Malpikka påminde om i sitt debattinlägg ”Svenskspråkiga litterära institutioner är inte maktlösa” (HBL 21.2). Olika lösningar för att lösa medlemskapsfrågan presenterades till exempel i Kultur för allas rapport Wandering words, Comparisons of the Position of Non-dominant Language Writers in Nordic Organizations (Korhonen & Paqvalén 2016). Malpikka ifrågasatte också Holmströms idé om att författarna borde grunda en tredje förening som skulle vara flerspråkig.
Det här problemet finns i inte i de övriga nordiska länderna, eftersom de har språkinklusiva medlemskriterier. I den ovannämnda rapporten presenteras i detalj hur nordiska författareföreningarna genomför kvalitetsbedömningar av författares texter på andra språk än det nationella.
Denna nyhet skrevs den 24 februari. Diskussionen på HBL har fortsatt sedan dess.
Debatt på HBL:
Artiklar om författarföreningar (länken för till Hufvudstadsbladet)
Mer info om våra projekt kring flerspråkighet på det litterära fältet
projektet Monikielisyys ja moninaisuus kulttuurikentän voimavarana, (på engelska Multilingualism and diversity as a resource in the cultural field) med länkar till rapporter:
- Wandering words: Comparisons of the Position of Non-dominant Language Writers in Nordic Organizations
- My Language, My Homeland: Recommendations for the Improvement of the Kurdish-Nordic Literary Field
- A Writing Hand Reaches Further - ”Čálli giehta olla guhkás”: Recommendations for the improvement of the Sámi literary field
- A View of the Conditions of Arabic Literature in the Nordic Region
